You can’t have faith in a strange God

december 17th, 2018

You can not believe in a strange God! It is impossible. It just becomes a concept. It can not be true to you in your life. Repeating the concept will not make any difference.

The first sentence of the most common creeds, however, is actually a deception because it is about a strange God. If you say that God is a creator and means in the past, you are deceiving yourself. God can not be in any past. There is no past and therefore there is no creation or creation. It’s always concerned with past time and God is something else-living eternal, timeless, a complete unity of everything.

Does Yeshua say something like that? No. His prayer to us begins ”Our Father Who Is…” It is the present, eternal present, nothing but present. God is present. It is the living God that we hear about and see manifested in Yeshua.

Obviously every church that has a false creed leads us wrong, leads us away from God. Now, Yeshua lives and works in a culture that lives in the past with a false idea of ​​God. Therefore, he uses the language that is available. But he proclaims the Father who IS.

When Yeshua says he is one with the Father, it means that in human form, this is as the Father is, this very active living being. And we shall be this as childen of the Father,  as the branches of the vine tree. We must therefore not be deceived with the strange god in the creed. It is straightforward a false belief that obstructs us in Yeshua’s will: that we shall be in him who is all in the Father.

Okategoriserade

Renhjärtade

maj 21st, 2015

Att tvätta rent är en mental hygien där renheten behövs så fort vi använt tanken och känslan. Våra medvetna mentala aktiviteter bildar spår ungefär som när vi använder tallrikar och koppa och bestick när vi äter. Så fort vi äter blir det disk. Vi behöver diska. Det är på liknande sätt med det medvetna livet. Allt vi gör där, oavsett vad vi kallar det eller vilket värde vi ger det, leder till att hjärtat behöver diskas.

Det innebär att vi nästan jämt behöver diska. Men till skillnad från det materiella diskandet i köket är detta diskande en överlåtelse till Gud att göra oss rena igen. Det är inte den sakrala renheten i tempel och i samband med riter och offer som i den judiska religionen. Det är istället i hjärtat — saliga är de renhjärtade, som Yeshua uttryckte det. Vi låter Gud rena hjärtat hela tiden.

Detta tror många är en religiös attityd, en sorts inställning. Gud rena mitt hjärta, utropar någon och utför därmed en känd böneformel. Men det handlar om något helt annat. Det är direkt rening av vårt liv, vårt medvetna liv. Det innebär att allt vi vet försvinner. Vi vet inte vad vi ser på den plats vi befinner oss. Allt ter sig helt nytt, okänt, märkvärdigt främmande och vackert.

Det är ingenting religiöst eller kyrkligt över denna nya plats vi befinner oss på. Även om vi är en kyrka, försvinner även denna kyrka när vi är reenhjärtade. Om vi befinner oss ute i skogen, försvinner skogen. Allt känt försvinner. Det är rentvättning. Vi har inga minnen längre. Det är rent och öppet. Hjärtats renhet.

Många psykologer och terapeuter tilltalas av detta, men förgäves försöker de göra en terapimetod av det. Det går inte. En metod kräver att du minns något. Att du vet något. Men när vi är renhjärtade försvinnner vetskapen, vi går in i ”icke-vetandets moln” och där finns ingen som säger något, ingen som beskriver något. Vi är utan minne och kunskap, utan den pratande vänsterhjärnan. Vi är renhjärtade.

 

Okategoriserade

Goda minnen?

maj 15th, 2015
Gud är det som tvättar rent i mig. Så enkel är min tro. Jag ropar ”Abba!” dag och natt för att Han tvättar rent. För några är Abba en popgrupp och för andra en sillprodukt, men för mig är det Gud själv som tvättar bort alla narrativ och minnen i mitt medvetande.
Relationer. Till allt jag möter har jag relationer. Till sjön utanför stugan, till ljuden av vågorna, till fåglarna som flyger i vinden, till människor som kommer på besök, till mina nära och kära. Men alla relationer har samma karaktär: rening av Gud, uppträdande i Guds tvättning. Inför allt jag relaterar till är jag i kontakt med Abba tvättaren av allt.
Alla som tror på något har oftast ett narrativ som de sysslar med. Ett narrativ är ett sorts minne och när jag ropar Abba ! försvinner alla minnen, alla narrativ. När jag relaterar till vedspisen, betraktar elden, bedömer vilken storlek på ved som behövs just nu, ger den tid att ta sig — behövs inga narrativ, inga minnen. Endast hanteringsminne, som vi kan använda ordet ”minne” så, det operativa minnet. Men några andra behövs inte för min relation till elden i spisen.
På samma sätt är det med allt annat. En plats är som en person, jag relaterar till den. Därför måste reningen ske av denna plats med Renaren själv i aktion. ”Omvänd er och tro” betyder för mig just ”Rena er och tro” och alla religiösa reningsritualer har kanske egentligen handlar om just detta renande av hjärta och medvetande.
Tingen är personer inför vilka jag tvättar rent med Gud som aktiv tvättare. Vi handhar allting ting ända till slutet då rullstolen och sängen är viktiga ting. In i slutet renar vi tingen med Abbas hjälp. Vi ropar ”Abba!” inför rullstolen, sängen och de människor som hjälper mig med vardagen. Då spelar det ingen roll vilken ålder eller vilket tillstånd som är för handen.
För den som är fast i bibliska narrativ, våra fäders tro som det heter, kan utgå från att vi är skapade i Guds avbild och där är helt rent. Om vi utgår från detta, denna renhet, betyder det att inga restriktioner finns, inga gränser, inga distinktioner, ingen tanke på ont eller gott. Endast ett primärt relaterande finns. Det är en sorts narrativ utgångspunkt. Men strax därefter tvättar vi så att även detta narrativ försvinner från nuet och endast själva livet i Gud är kvar.
Detta är omöjligt att begripa för folk som alltid lever i narrativ, intellektuella eller historiska eller sociala. Många sitter fast i barnen. Också där handlar det om narrativet ”mina barn” och ”min historia”. Men det bästa vi kan ge våra barn är Guds goda renhet. Vi återskänker barnen till Gud och relaterar utan minne. På det sättet blir också alla barn mina barn, alla människor min nästa.
Varför göra så här? Pragmatiskt. Allt fungerar gott för mig, för de jag möter, för tingen, för tillstånden. Allt fungerar i Guds enkla renhet. Min villighet till detta är förutsättningen, min omvändelse är förutsättningen. ”Ske med mig som Du har sagt !” som Maria säger i det lukaniska narrativet.
I mitt förstånd, mitt intellektuella förstånd, har ingen sådan villighet. Det vill bara har mer minnesmaterial för sina operationer. Tänka mer, prata mer, skriva mer, läsa mer. Men livet är levande relationer som kräver din villighet att ge allt tillbaka till Gud i tacksamhet för att gåvan kom till dig en stund.
De gamla kristna tanterna och gubbarna på Oahu gav mig nyckeln til livet. De sa så här: Du är här endast därför att en älskande Gud placerat dig just här för att göra bot och omvända dig. Det är alltså en kärleksakt som utgör din existens. Du är den förlorade sonen eller dottern. Dina minnen är dina problem. Om du låter Gud tvätta rent i minnesbankerna så blir du problemfri. Det är steg nummer ett. Sedan tar Gud hand om dig och du behöver inte bry dig längre.
Detta är naturligtvis inte vad du hör från samtidens profeter som vill sända dig på ledarskapskurser, även inom de kristna kyrkorna. Men de har inte haft denna erfarenhet av att vara helt rentvättad. När vi är på det sättet flyter strömmar av levande vatten genom oss som Johannesevangeliet säger (7:38). I den stunden är det Kristus själv som lever oss och vi låter det ske.
Liksom tanten som tjatar på domaren dag och natt, ropar vi Abba och blir rentvättade. Det är en ständigt pågående akt. Ibland möter jag personer som vill ”rätta till” något i sitt liv. Men det första jag säger är att denna väg handlar om att byta till en annan aktivitet som ska pågå ständigt. Då tröttnar de flesta. Men väljer de denna väg så fungerar livet utan problem. Strömmar av levande vatten kommer.
När vi inser att vårt liv är en gåva och en chans att tvätta oss rena, blir varje dag mer intressant. Hur fri kan jag vara idag från allt förflutet?
Ibland hör jag någon säga: ”Men allt förflutet är väl inte negativt? Vi har väl glada minnen också? Saker som är fina och goda att komma ihåg? Det är ju vad man säger till gamla. Nu har de tid att sitta och glädjas åt goda minnen!”
Svaret vi får från Gud är: inga minnen är goda. Inga minnen är ens verkliga. Gud har inget förflutet. Gud minns inte. Just därigenom blir vi frälsa i Honom. Vi blir fria från allt förflutet. Det förflutna är en sjukdom som vi allegoriskt berättar om med Edens lustgård och fallet ut ur den.
Det är förstås ett väldigt abrupt och direkt svar. Men sant. Tänk efter: mår du någonsin särskilt bra av dina s.k. ”goda minnen”? Handen på hjärtat måste vi nog erkänna att vi blir oroliga över dem, kanske till och mmed våndas. Personal på äldreboenden kan berätta om de bittra minnenas fullständiga dominans. Det är mer en myt vi håller kär att goda minnen finns. Allt gott som hänt är borta, det är rent och ska så vara. Alla onda minnen är också borta om vi låter Anden städa i oss, från den ena timmen till den andra.
Det finns ingen verklig möjlighet att vara tacksam för ett minne och taksamhet behövs för vår lycka. Allt vi får har vi just nu och när vi inser detta blir vi tacksamma. Även för det som för många är obetydlig: solens strålar in genom fönstret, regndropparna på rutan, en rörelse bland molnen på himlen, blicken från en hund, ljudet av människor som pratar ute på gården, eller ljud från köket där ens närmaste lagarr mat. Allt är i nutid och gåva för stunden. Där uppstår tacksamhet, inte i minnen som vi kallar goda eller bittra.
När vi tar emot Guds enda energi som monothelitister är det allts denna frihet från det gångna, frihet från allt minnesmaterial med sina bildlika egenskaper. Den enormt rika information som når oss varje stund via sinnen och vårt undermedvetna ger oss så mycket större frihet än medvetna minnen. Vilket naturligtvis inte hindrar oss från att läsa historia och bli historielärare. Eller att berätta en saga ur minnet för barnen.
På Oahu sa en gammal man till mig: världen är bara minne. Den försvinner när du tvättar dig. Och han fick mig att tänka på orden ”mig hatar världen därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda” (Joh. 7:7). Vi gör onda gärningar för att vi minns att vi ska ha något, eller begär något, eller har rätt till något, eller tar tillfället att skaffa något. Informationen vi jobbar med är våra döda minnen av något. I själva nuet, gåva från Gud, finns allt vi behöver. Vi kan välja omvändelse, ropa hans Namn och låta reningen ske i Hans kärlek till oss.

 

Okategoriserade

Kvickna till

december 5th, 2014

Sartre skrev på sin tid om det ”prekognitiva” fältet i vårt vara, men han missade att vi kan leva i den vakenhet som detta fält innebär för oss. Istället blev det för Sartre mer den odefinierade sfär av möjligheter för vår existens, området där vårt fria val äger rum och som alltid kan låta oss välja nya identiteter.

På kristet språk kan vi säga att vi föds in i Adams DNA — vi har en sjukdom, nämligen döden. Vi känner tyngden av denna död ända tills den dag vi låter oss kvickna till i Jesus Kristus. Vi vaknar och glömmer allt för Honom. Vi minns inte det gamla DNA därför att det helt enkelt är borta. Däremot kan vissa vanor i våra egenskaper sitta kvar sedan tiden i det gamla. Vi kan ha en del ovanor och gester. Men det nya livet i Kristus är främmande för dessa gester, dessa gamla röster, dessa gamla kognitiva processer. Vi är verkligen i det prekognitiva, vi vet ingenting och minns ingenting.

Det mest påfallande för omvärlden är ofta att vi verkar omedvetna om hur svårt livet är. Det är sant. Vår omedvetenhet, eller vårt prekognitiva vara, får konsekvensen frihet från bekymmer. Och det bekymrar ibland andra, eftersom i gammalt samvetstänkande, den gamla lagiska attityden, en sådan obekymrad stil väcker anstöt — har hon eller han verkligen förstått hur eländigt och allvarligt det här är? Inte kan man vara utan bekymmer i denna hemska värld? Det verkar ”kätterskt”.

Även för religiösa verkar det kätterskt — var tog syndamedvetandet vägen? Blir det inte hyckleri att sitta i kyrkan och be syndabekännelsen i början av gudsstjänsten? Vart tog ”arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning” vägen? Men den som kvicknat till i Jesus Kristus har glömt detta också. Hon kan läsa syndabekännelsen som texten under ett minnesfoto från Adam-tiden och orden om bävan och fruktan blir som inför ett stort och underbart vattenfall. Vi kan tänka att frälsningen är detta vattenfall och vi njuter av det med lite bävan över hur fint det är.

Men visst — det nya livet i Jesus är inte riktigt den gamla religionen. Eller rättare sagt: den gamla religionen fastnade för många i lag och förbättring. Det finns ingen seger och glädje där.

 

Okategoriserade

21 saker att minnas från Ihaleakala

mars 9th, 2014

 

13.

En av gamlingarna på Oahu tipsade mig på en Ihaleakala Hew Len, som kombinerar tvättningen i Gud med psykologi. Här är några viktiga punkter som Ihaleakala brukar trycka på när han pratar med folk.

1. Endast Gud kan tvätta. Och endast din tvättning är vad du behöver bry dig om.

2. Andras problem tar du bort genom att du själv tvättas. Det är aldrig deras fel för det är du som skapar problemet.

3. Endast Gud vet och jag behöver vara i en relation till Gud hela tiden så att jag därmed tar fullt ansvar för allt som händer. Vad pågår i mig så att jag tycker mig se problem i världen, i andra människor?

4. Relationen är att Gud tvättar mitt hjärta. Allt som händer oss under livet har dykt upp från Gud för att vi ska ta ansvar och tvätta rent hjärtat. Gud vill ha oss renhjärtade. Därför låter Han hustru, barn, jobb, fiender och mycket mer uppträda i vårt liv.

5. Att se sina barn som Gud skapade dem går endast om mitt hjärta är rent.

6. Att få sitt hjärta rent av tvättning i Gud är att lämna världen som består av omdömen, åsikter, inställningar, ideologier.

7. Gud ger oss familj och barn för att de ska störa oss tills vi inser att vi ska låta dem gå. Vi tvättar vårt hjärta så att vi kan lämna tillbaka barnen till Gud, från vilken de kom som gåva. Förälderns jobb är att skära banden och ge tillbaka till Gud. Det går bara när man ständigt låter Gud tvätta.

8. Alla världens problem är inom dig. Alla dina barns problem är inom dig. När du hör något av dem klaga på något, frågar du dig: vad händer inom mig så att jag hör detta? Så ber du Gud tvätta detta så du kan ge tillbaka ditt barn till Gud.

9. Tvättningen i Gud måste ske oavbrutet. Du kan aldrig upphöra med den, eller ta paus. Det är som rent vatten som ständigt fyller på dig i tvättningen.

10. Det finns ett ”inre barn” i dig som behöver utbildas av dig till att sköta tvättningen åt dig. Det är Kristus inom dig, barnet i krubban, om du vill. Låt detta barn reagera på smutsigt hjärta så fort det går och genast be Gud om tvättning. På det sättet behöver jag inte medvetet gå till tvättning, barnet sköter det åt mig.

11. Barnet inom mig är min bästa partner i relationen till Gud. På hawaiianska kallas det uni’hipili. Vi kan när som helst tala till detta barn och be det släppa alla negativa minnen och föreställningar. Barnet kan sägas vara hela vårt undermedvetna som lagrar negativa minnen.

12. Vi upplever ofta att platser är fridfulla eller störda. Också där bör vår tvättning pågå. Vi tvättar platsen genom vårt inre barn som tar emot Guds renhet i hjärtat. Platser och situationer är som personer – de lider eller längtar eller hoppas. Mitt hjärta skapar allt detta och därför måste tvättningen ske ständigt och pågående. Det är som Paulus ”be ständigt”.

13. Orsaken till att tvättningen ständigt måste ske ligger i vår mänskliga natur. Det medvetna livet är mycket begränsat jämfört med det inre barnets undermedvetna liv. Först när vi lyssnar till barnet och ber om tvättning i Gud kommer renhet till hjärtat.

14. Medvetet processar vi högst 16 bits per sekund, rent informations- teoretiskt. Det undermedvetna processar 11 miljoner bits sekund. Där finns informationen som styr oss. När negativa minnen styr oss sker det därifrån, vi vet inte ens om det. Men tvättningen tar bort alla data och låter hjärtat bli oskyldigt igen.

15. Frid startar i oss när vi låter Kristus tvätta, Han som är vårt verkliga Jag. Universum blir oskyldigt när vi tvättar.

16. Andra människor blir perfekta när ditt eget hjärta är rent av tvättningen. Inga omdömen behövs då av andra, inga reaktioner på deras beteende. De är perfekta i er relation därför att ditt hjärta är rensköljt av Guds levande vatten.

17. Relationer har ingenting att göra med något ”därute” men har allt att göra med det rena hjärtat i dig själv. När vi är nollade i Gud kan det som kan ske i våra relationer komma fram och förlöpa som de ska.

18. Den första och viktigaste sanningen är att vi är skapade som Guds avbilder. Det betyder perfekt, fullkomlig på alla sätt. Detta har de flesta mycket svårt att acceptera. Den perfekta oändlighet vi redan äger är förutsättningen för tvättandet. Det är som en sten i bäcken, full av lera och jord. När vattnet sköljer rent ser vi hur perfekt den är.

19. Som Guds avbilder är vi utan ansträngning fria från alla omdömen, alla skillnader, alla minnen, alla förminskningar i tid och rum. Vi är i det ursprungliga tillståndet hur många försök till förminskning vi än gör under vårt jordeliv.

20. Sålänge vi accepterar att vara i det rena hjärtats tillstånd kommer allt att fungera bra för mig, för dig, för alla.

21. När vi inte accepterar detta tillstånd blir vi förlorade döttrar och söner till Fadern. Det enda vi då har att göra är bli fria från det förflutna genom att låta Gud tvätta alla minnen av det förflutna.

 

 

Okategoriserade

Tvättningen

februari 7th, 2014

 

Det vi talar om är en metod men samtidigt är det en väg i livet. Det är bra att kalla det metod för det antyder att alla kan använda det, helt oavsett om du tror på den eller inte, eller om du tycker att du förstår eller inte. Vi har alla kunskapsakter, erfarenhet, upplevelser, och där finns nyckeln till det gudomliga. Men samtidigt är det en kontinuerlig metod, och det liknar snarare en livsväg. Vi praktiserar lycka genom att vara medskapande med Gud.
Kortfattat består monothelitism i att du identifierar det i ditt verklighetskapande som tynger dig och ber det som är större än dig att tvätta undan detta inom dig. Du ber den store Tvättaren göra rent igen och igen inom dig. Döda data gör alltid olycka och när de tvättas bort, utan att du vet hur det går till, kommer evig lycka och obegränsad medkänsla av sig Själv, från det Enda Självet som är Gud.
Säg att du har en ekonomisk skuld. Du märker att tankar på den oroar dig och tynger ner dig. Du identifierar denna ekonomiska skuld, ber det som är större än dig att tvätta undan allt som denna skuld skapar inom dig. Utan att du förstår varför, sker undan för undan en rentvättning. Det är som nåd, ja för att säga sanningen – det är ren nåd från Skaparen. Följ mig, mitt kors är lätt att bära, säger Kristus.
För en som inte är uttalat religiösa är det fråga om att vända sig till det större, det omedvetna, det goda okända, det som skapar dig varje minut. Du behöver inte vara jude, kristen eller muslim eller något annat för att ta emot denna nådegåva. Det som är oändligt stort och skapande har all kraft och all möjlighet att göra dig helt fri från de bördor du bär på.
Ofta är bördan en person. Det kan vara en person som misshandlar dig, eller en person som vill utnyttja dig på något sätt. Du indentifierar detta, tackar för att det dök upp så att du får tillfälle att tvätta. Du vänder dig till det stora som skapar dig och allting och ber om tvättning, ber om att bli fri det som skapas i ditt inre av tanken på denna människa. Som filosofen Spinoza sa: ingen affekt kan uppstå om inte tanken på det som är problemet är aktiv. Här ber du om att släppa minnet eller tanken och det sker av sig själv genom att du identifierar och ber om förlåtelsen.
Ditt medvetna tänkande eller din egen kunskap hjälper inte alls här. Det har inte med din kontroll att göra. Det gäller hela tiden att vända sig till källa för allt, till Gud, till Den genom vilket allting är till som NT säger. Du behöver inte tänka på vem det är du vänder dig till, bara göra det och be om tvättning av dina repetitiva tankar och känslor. Skulle ditt medvetna analysjag utföra det skulle bara mer tyngd uppstå. Du själv är problemet och därför behöver Någon helt annan tvätta rent åt dig.

Okategoriserade

Minnen eller medskapande

februari 7th, 2014
Om och om igen får jag göra budskapet klart för mina åhörare och vänner: just nu erfar vi vår verklighet, eller hur? Ok. ingen behöver tvivla på det. Vi skapar denna verklighet och Gud gör det möjligt, eller hur? Här kan någon tveka lite. Men om inte du är här är det ju ingen verklighet här eller hur? Du kan ju inte anta något som du inte är medveten om? Som teori kan du ha det men du gör det inte verkligt för det är endast teori, eller hur? Ok. Så du skapar din verklighet. Men alla celler och ögon och öron och hjärnverksamheter som behövs för detta är inte din produktion precis? VI har inte gjort en enda cell i universum ännu. Så Gud ger dig all utrustning och själva livskraften, själva orken, själva intelligensen du behöver för att skapa en så rik verklighet som vi minut efter minut får vara med om. Ok? Inte svårt att fatta, eller hur? Så Gud skapar förutsättningen och är medskapare av din unika verklighet just nu. Du är i Gud men ändå ett skapande subjekt. Gud är det subjektet men låter ändå fritt skapande ske utifrån subjektet så att du känner att du lever och skapar och väljer. Det är verkligen kärlek från Gud, han gillar att vara med dig. Det är Gud Immanuel, Gud med oss.
Så långt brukar jag få med mig mina åhörare. Många är lyckliga redan här och kan gå iväg, saliga av insikten att det är så direkt och intimt som Gud är i våra liv. Men andra undrar vad detta ska leda till. Det är då jag tar in vår önskan om det goda livet, lyckan, friden, styrkan och frihet.
Så går det för den som samlar skatter åt sig själv och inte är rik inför Gud, säger Jesus på ett ställe i Lukas. Vi blir olyckliga av att samla döda minnesdata i oss själva, utan att vara medskapare i Gud av vår verklighet. Detta gäller alla människor, för alla vill nå det goda, vara lyckliga, inte bara distraherade av nöjen eller tidsfördriv.

Okategoriserade

Skapelsen för mig

december 25th, 2013

 

Grunden för monothelitismen är Kristi Enda Natur och den skapas  för mig här och nu. Detta är grunden för varje levande människa. Skapelsen, eller verkligheten, är skapelsen för mig. Det är Gud som skapar nu och skapar endast för mig.

Att kalla detta för subjektivism är lite för enkelt. Det är snarare en sanning som alltid gäller. Att göra en objektiv utomliggande substans av verkligheten är en myt som alltid övervinns med en enda blick på hur det är för oss alla just nu. Vi skapar all vår verklighet just nu och det är här Kristus uppstår med sin enda energi, sin enda goda vibration, för att använda ett modeord.

Vår verklighet som Kristus skapar med oss här just nu, är skapelsen för mig. Den är inte för någon annan, den kan inte vara för någon annan. Därav följer också att ingenting kan hända i denna verklighet utan att vi medverkar i skapandet av det, kanske inte medvetet men väl omedvetet. Vi gör den för oss och Kristus lever här för oss och skapar med oss denna verklighet.

Andra varelser, människor, djur, naturen, galaxerna, som vi endera möter nära oss och som befinner sig långt från oss,  är delar av denna skapelse av oss och för oss genom Gud. Att Gud är skapare innebär främst detta, inte en berättelse om vad som skett för länge sedan i tiden.

Detta är något som är uppenbart för oss. Vi analyserar inte fram det. Det är, som Paulus säger, något vi ser och uppfattar från tidernas begynnelse. Problemet många har är inte kunskapen, utan att prisandet av Gud som Gud saknas i våra hjärtan. Tacksamhet och lovprisning är viktigare än all kunskap om naturen och om Guds egenskaper.

Det gör all skillnad i världen för oss när vi ser att allt skapas för oss, för mig personligen och inte för någon annan. Först då kan vi ta fullt ansvar för allt som sker. Det bästa exemplet är när vi möter något som vi tycker illa om. Vi skapar detta. Om det går fort, märker vi inte hur vi skapar det. Går det långsamt kan vi ibland hinna med och se hur vi inombords skapar denna yttre verklighet, detta ”framträdande” som filosofen Fichte talade om som världen.

Kristi enda natur sensibiliseras genom oss så att Gud blir levande i oss och som oss. Det är skapelse för oss. Något annat än detta finns inte, endast skuggspel i hjärtats mörker. Detta märkte jag tydligt när jag en gång arbetade extra som skötare av gravt utvecklingsstörda. Jag märkte snart att jag skapade alla dessa individer som verkade tokiga och galna och ibland farliga om man inte var uppmärksam. Så fort jag såg hur detta var min verklighet, skapad av mig för mig, kunde jag ta fullt ansvar för mötena med dem. Jag kunde hjälpa dem med både stimulans och praktisk skötsel utan att distraheras av föreställningen om dem som verkliga utanför mig.

Verkligheten och jag som är medveten om den är en enda energi, en enda skapande process och när vi lyssnar och ser allt som sker med detta medvetande får vi ett ansvar som annars inte kan tas. Med detta ansvar kommer full frihet, något som inte alls finns när vi ”drabbas” av ett yttre skeende. En elev som jag förklarade detta för sa: Det är som att komma till en ny stad och tänka att man själv byggt staden och inte behöver känna sig främmande. Det är en bra beskrivning som gäller allt som händer oss i vårt liv.

Egentligen är idén om ett yttre värld, främmande för oss, är ett trick för att inte prisa Gud som den verklige skaparen, ett trick för att få uppleva alienation och lusten att känna alienationens ”frihet”. Detta skildras genom berättelsen om Adam och Eva. Men det ”tov” som Skaparen säger om allt han skapar, detta ”…och såg att det var perfekt” finns kvar i denna stund. Vi ser det först när vi tar fullt ansvar för all vår verklighet.

 

 

 

Okategoriserade

Minnen

december 5th, 2013

 

När vi ser verkligheten utom och inom oss ser vi aldrig direkt — allt är impregnerat med minne. När vi ber om och låter Kristus tvätta oss rena, försvinner minnena och vi har rena perceptioner. Vi vet inte vad vi ser, det bara är skönt och fascinerande, det ä ren inspiration och skapande.

Minnen manifesterar sig i bilder. Dessa bilder blandar sig i våra perceptioner av allting. Inte bara när vi går inåt och berättar minnen, även då vi ser omvärlden. Även om vi känner att berättande av minnen är något annat än att se omvärlden och sin egen kropp, så är det besläktat — vi sysslar med minnen, inte direkt erfarenhet.

I den konkreta perceptionen av allt i livet styrs vi av minnen som hämtas från vårt omedvetna lager av minnesbilder, vilka alla är döda jämfört med direkt levande perception. När vi låter Kristus tvätta oss och förlåta oss — förlåtelse är just tvättande av våra döda minnesdata — kan vi ser verkligheten utan denna impregnering. Det är ett enklare sätt att leva. Vi är i ständig rening av Frälsaren utan att behöva tänka på det. Vi får bara en ny verklighet hela tiden.

Okategoriserade

Skapelser som skapar

november 26th, 2013

 

Att se sig omkring och inse: jag skapar allt detta ! Där är första friheten i Gud.

Vi är Guds avbilder just i detta skapande. Vi är skapelser som skapar. Det högsta jag kan skapa är att låta Kristus leva mig och skapa min verklighet utifrån detta Hans liv i mig.

På så sätt tar vi ansvar för allt som ter sig verkligt, vi tar ansvar för hela verkligheten. Vi behöver inte göra detta i någon terapeutisk anda. Jesus läker människor genom att ta bort deras synd från deras minnen och tankar, därmed blir också allt annat friskt i dem. Men vi behöver inte alla tänka läkande och botande.

Istället kan vi enkelt leva och vila i den renhet som Tvättaren ger oss när vi ber om tvättning och minns att han för alltid har tvättat oss rena i sitt blod på korset. Det är detta som är det Nya Testamentet, inte berättelser om en person som undervisade.

I den gamla skriften Brev från Helvetet av Thisted, inspirationen för Lewis till The Screwtape Letters, hör vi hur själens ”kläder” alla försvunnit i helvetet. Dessa kläder var minnen, kunskaper, åsikter, repetitiva begär, som klädde själen under jordelivet. Kvar i helvetet är endast det sjuka tillståndet av brist och negativitet.

Vi hamnar i helvetet genom de döda minnesprocesserna. Likt loopar i en dataprogrammerad repetition kör de ned oss i mörker redan under jordelivet och ger oss det helvete Thisted beskriver. Också Hamlet reflekterar över detta i repliker som följer de kända To be or not to be, that is the question…..

När vi ser att vi är skapelser som skapar får vi friheten att skapa det bästa, det godaste och det vilsammaste. Att leva så är att ge andra människor och djur och platser samma goda. Det är att skänka helighet åt all verklighet. Utan avsikt, utan intention.

Att endast se på livet som något som ska förbättras är i stil med den gamla lagens förbund, den som bygger på att folk strävar efter rättfärdighet. Paulus säger tydligt att detta är förbi som något dött, något syndskapande, något som liknar dödsdyrkan. Därför ska vi tvätta alla minnen bort i Anden, inte för att förbättra oss utan för att vila. Det är vila och tystnad och den frid som JAG ÄR, alltså vår Herre Jesus Kristus, ger oss. Min frid ger jag er, säger han.

Okategoriserade

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu